Den 4 mars 2026 gick en av svensk gymnastiks största profiler ur tiden. William Thoresson blev 93 år gammal. Med sitt OS-guld i fristående i Olympiska sommarspelen 1952 i Helsingfors skrev han in sig i historieböckerna – en prestation som fortfarande är Sveriges enda individuella olympiska guld i gymnastik.
William föddes den 31 maj 1932 i Göteborg och växte upp i en arbetarfamilj. Hans gymnastikresa började redan som tioåring i Göteborgs Turnförening. Där fanns egentligen en åldersgräns på 18 år, men föreningens grundare och mentor Algot Nygren såg den unga pojkens exceptionella talang och lät honom börja träna långt tidigare. Det blev starten på en livslång relation till gymnastiken.
När Thoresson reste till OS i Helsingfors 1952 var han bara 20 år gammal och arbetade till vardags som apoteksbiträde. Han tillhörde inte favoriterna, men i Mässhallen stod han för en uppvisning som fortfarande räknas som en av de största överraskningarna i svensk idrottshistoria. Med ett friståendeprogram som belönades med 9,8 av 10 poäng besegrade han favoriter från både Finland och Sovjetunionen och tog guld.
Det var ingen tvekan om att William Thoressons insats i Helsingfors gav gymnastiken ett uppsving. Och kanske hade den blivit ännu större om han samma år fått Svenska Dagbladets bragdguld. Det gick i stället till löparen Valter Nyström, som vid samma OS satte nytt svenskt rekord och blev sexa på 10 000 meter.
Fyra år senare, vid Olympiska sommarspelen 1956 i Melbourne, följde han upp framgången med ett silver i samma gren. Thoresson berättade senare att han länge grämde sig över den tävlingen – i kanonform försökte han bjuda publiken på något alldeles extra i slutet av programmet, gjorde en volt för mycket och landade utanför tävlingsytan, vilket gav poängavdrag.
Under sin aktiva karriär deltog Thoresson i fyra olympiska spel och nådde även framgångar internationellt med VM-silver 1954 samt flera medaljer vid EM. Hans betydelse för sporten uppmärksammades också internationellt när han år 2001 valdes in i International Gymnastics Hall of Fame.
Efter tävlingskarriären fortsatte han att ägna sitt liv åt gymnastiken. Han utbildade sig till gymnastikdirektör, bland annat genom studier i Norge, och arbetade under flera år utomlands. Under sju år i Venezuela undervisade han blivande gymnastiklärare på universitetsnivå och bidrog till att sprida svensk gymnastiktradition internationellt. Senare återvände han till Göteborg där han under nästan 25 år arbetade som idrottslärare i Hammarkullen. För generationer av elever blev "magister Thoresson" en uppskattad och inspirerande lärare – en person som såg sina elever, uppmuntrade rörelseglädje och lämnade starka och varma minnen efter sig.
Vid Svenska gymnastikförbundets 75-års jubileum så körde William sitt OS program 27 år efter guldet med samma mjukhet o känsla. Jag tog bort halvskruven på slutet , lär han ha sagt med glimten i ögat . De som hade förmånen att se honom live sa att han rörde sig kattlikt och att till skillnad från andra gymnaster så hördes det inget från fötterna på golvet , inga friståendemattor på den tiden. (länk till filmen, se 13 min in
https://youtu.be/wrDVDhSsKtQ)
William tilldelades 2014 Lingmedaljen, den högsta utmärkelsen inom Svensk gymnastik.
Trots sina stora framgångar beskrivs William Thoresson av många som en ödmjuk och varm människa. Han talade sällan själv om sina bedrifter, men de som mötte honom minns hans vänlighet, hans humor och hans livslånga engagemang för gymnastiken.
Med William Thoressons bortgång har svensk gymnastik förlorat en av sina största profiler – vår ende olympiska mästare, en inspirerande pedagog och en sann ambassadör för rörelse och idrott. Hans insatser inom gymnastiken kommer att leva kvar i minnet hos generationer
av gymnaster, ledare och elever.
